Det tillhör en av mina intressantaste uppgifter att besöka olika verksamheter i kommunen. Idag hade jag på morgonen förmånen att få hälsa ett antal nya chefer välkomna och lämna några reflektioner om chefsuppdraget.

Senare på förmiddagen ”pryade” jag i kommunens telefonväxel. Jag ville få en uppfattning om hur mottagandet av kommuninvånarna fungerar. Växeln är ju första mötet med kommunen för många.

Det visade sig att under den tiden jag satt och lyssnade respektive själv svarade så klarar vi tidskravet att svara inom 25 sekunder. Däremot var det många i organisationen som antecknat att de var på möten, lediga av olika skäl etc. Därför kunde inte en del samtal kopplas fram.

De flesta lät sig nöjas med beskeden och skulle återkomma. I något fall noterade jag att en medarbetare inte ringt tillbaka, trots flera påstötningar. Det kan finnas skäl i enskilda fall, men generellt är det naturligtvis meningen att personalen ska återkomma.

Jag tyckte det var roligt att ta emot samtal i växeln. Människor har mycket olika sätt att uttrycka sig på. En del vet precis vem man vill tala med, andra är ganska oprecisa och behöver hjälp för att hitta rätt.

Mest häpen blev nog min tidigare kommunrådskollega Ingegerd Sahlström när hon ringde kommunen och fick höra min röst i telefonen. Det blev ett glatt skratt.

Jag kände nog att en del av dem som ringde förväntade sig en kvinnlig röst. Det är ju inga män som arbetar i växeln i vanliga fall.

Det är sällan man själv kan pröva på en arbetsuppgift på detta konkreta vis. Jag fick en insikt att personalen i växeln hela tiden måste vara på topp. Det var inte många sekunder mellan olika ingående samtal.

Annonser