Jag använder denna blogg mest för att föra fram egna åsikter och reflektioner. Men jag vill likväl ge uttryck för en viss förvåning inför det som nu verkar vara ett race i uppstart om partiledarfrågan i (KD).

Självklart måste man inse att ett parti som balanserar på gränsen för att klara riksdagsspärren måste hitta vägar för att nå väljarna på ett bättre sätt. Men jag tror att man valt en väg med stora risker. Det vill säga partiet har inte valt någon väg. Det hörs inget från någon valberedning som klarar ut hur processen ska se ut.

Det är stor skillnad mot centerpartiet, vars valberedning efter kontakt med distrikten lanserade tre kandidater som alla var beredda att ställa upp. Jag håller med Göran Hägglund om att det är bra när kandidater träder fram. Det blir för det mesta tokigt att först kräva en partiledares avgång utan att veta alternativen. Tänk om det visar sig att det inte finns ett bra alternativ eller ingen som vill utmana sittande ledare. Det enda man i det läget har uppnått är att den person som kanske ändå har bäst förutsättningar blir försvagad.

Det som är viktigast är vilken politisk väg man vill välja? Det har vi inte hört talas om så mycket.

Det vi ser allt mer av i svensk politik är öppna processer kring partiledarval. Det är önskvärt och bra. Men en öppen process fordrar en tydlig struktur annars kan den leda till att vägen till ett riksting kan komma att kantas av många dikeskörningar, vilket sannolikt skadar tilltron till partiet.

Annonser