Jag brukar inte använda bloggen för att skriva om böcker jag läser. Men Lena Anderssons bok om kärlek: ”Egenmäktigt förfarande” vill jag verkligen rekommendera.

Författaren använder ett mycket pregnant språk, samtidigt lättillgängligt och begripligt. Det känns roligt att läsa en så välskriven bok där en mening i vissa fall både kan vara en definition och ett ställningstagande i en vardaglig men kanske också existentiell situation.

Det är inte enkelt att i ord beskriva känslor, tankar och handlingar förknippande med kärlek, längtan och hopp, men Lena Andersson gör det på ett sätt som ibland är roligt, ibland allvarligt men oftast känns väldigt relevant.

Styrkan tycker jag ligger i att med romanen som form kunna sy ihop en berättelse som är intressant att följa. Jag vill se upplösningen. När väl boken är läst är den ändå inte över. Den är så intressant att den lever kvar i tanken. Utöver det har boken mycket att säga om livet i vår samtid.

Jag kommer nog att läsa den en gång till den närmaste tiden för att på nytt fånga upp de träffande formuleringarna.

Annonser