Läs gärna hela min artikel i Dagens Samhälle (2016-08-10) om behovet av att genomföra en kommunreform.

Vänta med regionreformen – börja i stället med en kommunreform. Det skulle skapa möjlighet till utvecklingskraft i flera kommuner. Regionreformen förefaller sakna både tillräckliga motiv och folkligt stöd, skriver Carl Fredrik Graf (M), kommunstyrelsens ordförande i Halmstad.

Det finns av flera skäl behov av en förvaltningspolitisk reform i Sverige. Här vill jag nämna fem av dem:

  • Arbetsmarknaden och människors sätt att bo och arbeta förändras i snabb takt. Urbaniseringen leder till en omvandling av vårt samhälle på flera sätt.
  • Digitaliseringen ställer helt andra krav och erbjuder helt nya möjligheter för offentlig förvaltning i relation till våra invånare.
  • Tillgång till kompetens i kommuner och landsting för att kunna möta människors och myndigheters förväntningar och krav ökar.
  • Den lokala och regionala demokratin behöver göras robust och involvera befolkningen på ett utvecklat sätt.
  • Framtida finansiering av offentlig verksamhet står inför stora utmaningar.

Indelningskommittén har lagt fram ett delbetänkande, som lägger förslag till ändrad regional indelning av Sverige. Fokus är på färre regioner, mindre fokus på varför och vilka nyttor det ska föra med sig.

Författaren och historikern Gunnar Wetterberg skriver i Dagens Samhälle att ”Det är arbetsmarknaden som är den viktigaste regionala strukturen i människors liv”. Jag delar den uppfattningen och beklagar därför att utredarna inte valt att tänka i andra banor än att enbart bygga sitt förslag på en förstoring av nuvarande länsstruktur.

Utredarna talar om risken för koncentration till storstadsområdena. Men hur blir det med utvecklingskraften för de större och mellanstora städerna, när vi får en regional administrativ koncentration till sex regionala centra? Den analysen saknas i betänkandet.

Är det rent av så att en kommunreform borde ha föregått en regionreform? Mycket talar för det, menar jag. Många mindre kommuner är i dag utmanade av svårigheten att upprätthålla kompetenser inom alla områden. En intressant tanke är en så kallad ”asymetrisk” kommunreform. Det betyder att alla kommuner inte behöver organiseras på samma sätt över hela landet. I stället för att få ett fåtal regionala centra skulle det skapa utvecklingskraft i flera kommuner och därmed lämna ett viktigt bidrag till möjligheten att skapa service och livskraft i hela landet.

Utredarna har fått fel förutsättningar av regeringen. Regeringen borde ha börjat med att uppdatera den statliga organisationen utefter vad som är nödvändigt i dagens läge.

Därefter tror jag att det skulle kunna följa ett givande regionalt utvecklingsarbete kring hur viktiga frågor som tillväxt, sjukvård, infrastruktur med mera skulle kunna styras.

Den föreslagna regionreformen förefaller sakna både tillräckliga motiv och folkligt stöd. Det är ingen bra början på ett förändringsarbete. Värre blir det av att den föreslagna regionreformen är tänkt att genomföras i etapper. Delar av landet omfattas formellt inte av förslaget, men påverkas likväl, utan att veta hur utredarna tänker kring konsekvenserna. Självklart borde helheten läggas fram i ett sammanhang för att skapa rimliga förutsättningar att bedöma utfallet.

Regeringen har aviserat en utredning om en kommunreform, vänta då med regionreformen. Börja med att studera hur dagens och morgondagens arbetsmarknad ser ut, gå vidare med digitaliseringen och kompetensförsörjningen. Låt frågan hur en vital lokal demokrati kan se ut komma upp på bordet.

Sammanfattningsvis: Börja med att beskriva vilka samhällsförändringar som söker nya lösningar, organisera staten efter detta, fortsätt med en begåvad kommunreform och se om det därefter finns anledning att göra en regionreform.

Annonser