You are currently browsing the category archive for the ‘Halland’ category.

Läs gärna hela min artikel i Dagens Samhälle (2016-08-10) om behovet av att genomföra en kommunreform.

Vänta med regionreformen – börja i stället med en kommunreform. Det skulle skapa möjlighet till utvecklingskraft i flera kommuner. Regionreformen förefaller sakna både tillräckliga motiv och folkligt stöd, skriver Carl Fredrik Graf (M), kommunstyrelsens ordförande i Halmstad.

Det finns av flera skäl behov av en förvaltningspolitisk reform i Sverige. Här vill jag nämna fem av dem:

  • Arbetsmarknaden och människors sätt att bo och arbeta förändras i snabb takt. Urbaniseringen leder till en omvandling av vårt samhälle på flera sätt.
  • Digitaliseringen ställer helt andra krav och erbjuder helt nya möjligheter för offentlig förvaltning i relation till våra invånare.
  • Tillgång till kompetens i kommuner och landsting för att kunna möta människors och myndigheters förväntningar och krav ökar.
  • Den lokala och regionala demokratin behöver göras robust och involvera befolkningen på ett utvecklat sätt.
  • Framtida finansiering av offentlig verksamhet står inför stora utmaningar.

Indelningskommittén har lagt fram ett delbetänkande, som lägger förslag till ändrad regional indelning av Sverige. Fokus är på färre regioner, mindre fokus på varför och vilka nyttor det ska föra med sig.

Författaren och historikern Gunnar Wetterberg skriver i Dagens Samhälle att ”Det är arbetsmarknaden som är den viktigaste regionala strukturen i människors liv”. Jag delar den uppfattningen och beklagar därför att utredarna inte valt att tänka i andra banor än att enbart bygga sitt förslag på en förstoring av nuvarande länsstruktur.

Utredarna talar om risken för koncentration till storstadsområdena. Men hur blir det med utvecklingskraften för de större och mellanstora städerna, när vi får en regional administrativ koncentration till sex regionala centra? Den analysen saknas i betänkandet.

Är det rent av så att en kommunreform borde ha föregått en regionreform? Mycket talar för det, menar jag. Många mindre kommuner är i dag utmanade av svårigheten att upprätthålla kompetenser inom alla områden. En intressant tanke är en så kallad ”asymetrisk” kommunreform. Det betyder att alla kommuner inte behöver organiseras på samma sätt över hela landet. I stället för att få ett fåtal regionala centra skulle det skapa utvecklingskraft i flera kommuner och därmed lämna ett viktigt bidrag till möjligheten att skapa service och livskraft i hela landet.

Utredarna har fått fel förutsättningar av regeringen. Regeringen borde ha börjat med att uppdatera den statliga organisationen utefter vad som är nödvändigt i dagens läge.

Därefter tror jag att det skulle kunna följa ett givande regionalt utvecklingsarbete kring hur viktiga frågor som tillväxt, sjukvård, infrastruktur med mera skulle kunna styras.

Den föreslagna regionreformen förefaller sakna både tillräckliga motiv och folkligt stöd. Det är ingen bra början på ett förändringsarbete. Värre blir det av att den föreslagna regionreformen är tänkt att genomföras i etapper. Delar av landet omfattas formellt inte av förslaget, men påverkas likväl, utan att veta hur utredarna tänker kring konsekvenserna. Självklart borde helheten läggas fram i ett sammanhang för att skapa rimliga förutsättningar att bedöma utfallet.

Regeringen har aviserat en utredning om en kommunreform, vänta då med regionreformen. Börja med att studera hur dagens och morgondagens arbetsmarknad ser ut, gå vidare med digitaliseringen och kompetensförsörjningen. Låt frågan hur en vital lokal demokrati kan se ut komma upp på bordet.

Sammanfattningsvis: Börja med att beskriva vilka samhällsförändringar som söker nya lösningar, organisera staten efter detta, fortsätt med en begåvad kommunreform och se om det därefter finns anledning att göra en regionreform.

Annonser

I slutet på denna veckan har försvaret varit lite extra i fokus för min del. Under onsdagen besökte kommunchefen och jag Halmstads Garnison och blev uppdaterade på läget. Försvarsmakten i Halmstad är en av de största arbetsgivarna i Halmstad med drygt 1200 personer som går till sitt jobb där.

Nya vapensystem kommer att tillföras luftvärnet under de närmaste åren vilket kommer att öka kapaciteten, samtidigt som utvecklingen här i Halmstad kan fortsätta.

På torsdagen gästade försvarsminister Peter Hultqvist Allmänna Försvarsföreningens möte på Stadsbiblioteket. Klarasalen var fullsatt. Det känns som om intresset för försvarspolitiken har ökat i takt med det förändrade säkerhetspolitiska läget.

Jag brukar inte berömma de nuvarande stadsråden så ofta, men jag tycker Peter Hultqvists anförande andades både realism och pragmatism när det gäller förhållningssättet till försvarspolitiken. Bra att vi har en överenskommelse mellan flera partier. Det skapar en bra grund för att låta Försvarsmakten växa de närmaste åren och nå den kapacitet som krävs för att öka försvarsförmågan.

Idag bildades dessutom Försvarsmaktsråd Halland, som leds av Länsstyrelsen. Jag välkomnar detta initiativ. Det ger förutsättningar för alla kommuner och flera organisationer i Halland att utveckla samverkan med försvaret, inte minst när det gäller personalförsörjningen. För egen del vill jag också lyfta fram möjligheten att använda Försvarsmaktsrådet för att lägga en grund för totalförsvarets utveckling. Statsrådet signalerade i sitt tal igår att vi även behöver ta steg i den riktningen.

Jag fick nedanstående artikel publicerad i Hallandsposten den 23 juli. Jag lägger nu även ut den på bloggen.

Förändringar av Sveriges regionala indelning har diskuterats flera gånger. Nu verkar regeringen ha bestämt sig för att genomföra en förändring i snabb takt. Regeringen vill se ”ny läns- och landstingsindelning som innebär att Sverige delas in i väsentligt färre län och landsting”. Redan den 1 januari 2019 vill man se de första nya länsindelningarna.

Utgångspunkten i regeringens utredning är att indelningen ska ”utgå från kommungränser och gränserna för de s.k. arbetsmarknadsregionerna eller funktionella regioner”. Enligt min tolkning är avsikten inte är ett antal län ska slås ihop, utan om att man ska börja från början och skapa helt nya administrativa regioner. Det är ett helt nytt förhållningssätt som tidigare utredningar inte prövat.

För vår del kan en ny indelning innebära slutet för Halland som en enhet. De norra kommunerna kan bli en del av en storregion som utgår ifrån arbetsmarknaden i och omkring Göteborg, samtidigt som kommunerna i de södra delarna av Halland slås ihop med delar av kommunerna i nuvarande Region Skåne och/eller kanske ett antal småländska kommuner.

För Hallands och Halmstads del är jag bekymrad. Halland har goda möjligheter att fortsätta fungera som en region. Arbetspendlingen är omfattande. Vi har goda förbindelser med såväl arbetsmarknaderna norrut som öster- och söderut. Här finns högskola, försvarsmakt, ett flertal statliga myndigheter, ett vitalt näringsliv och tillväxten är god. Samarbetet inom vår region såväl som med andra strategiskt viktiga aktörer utvecklas hela tiden.

Med en ny indelning skulle Halmstad riskera förlora sin position som residensstad. Halmstads funktion som ett administrativt centrum för hallänningarna är viktig för bredden på den halländska arbetsmarknaden. Här finns arbetsplatser som lockar till sig välutbildad arbetskraft.

Det initiativ som den socialdemokratiskt ledda regeringen nu har sjösatt är, som jag ser det, ett hot mot Halland och Halmstads förutsättningar att fortsätta växa och utvecklas i den utsträckning som sker idag.

Den ovisshet kring Hallands framtid som utredningen leder till, innebär att vi nu måste fördjupa arbetet med att analysera vad en förändrad länsindelning skulle innebära för Halland och Halmstad.

Halland är landets sjunde största län befolkningsmässigt. Vi har god tillväxt och befolkningen växer snabbt. Är det rimligt att tro att förutsättningarna blir ännu bättre om länet splittras och blir en del av nya storlän? Jag tillåter mig att vara skeptisk.

Bildandet av Halland som region har haft olika faser. Först en stor politisk enighet kring betydelsen av att vi fick vara ett av de första länen att bilda egen region. Därefter har vi jobbat med regionbildningen, som kanske har fått utvecklas lite i skuggan av den negativa ekonomiska utvecklingen i hälso- och sjukvården. Den senare har krävt stort fokus.

I veckan genomförde Kommunberedningen (de ledande politikerna och tjänstemännen i länets kommuner och regionen) ett uppstartsmöte. När jag nu strax ska ta helg gör jag det med en go känsla. Jag upplever att vi i Halland har goda förutsättningar att tillsammans genomföra de nödvändiga åtgärderna för att kunna leva upp till tillväxtstrategin. Nu jobbar kommunerna och regionen på ett bra sätt, där ansvaret för olika frågor delas av alla, men det praktiska arbetet kan ledas av en av kommunerna eller regionen.

Det tror jag kommer att leda till en bredd på arbetet och ett gemensamt ansvarstagande som är viktigt. Halmstad ska till exempel koordinera arbetet kring Sverigeförhandlingarna, en viktig fråga för hela regionen. På det hela taget upplever jag att vi under denna mandatperioden kan ta viktiga steg i det lokala och regionala tillväxtarbetet.

Den nya majoriteten i Stockholms stadshus tar på sig ett stort ansvar när man vill lägga ner Bromma flygplats. Flygplatsen är en nationell angelägenhet som har stor betydelse för inrikestrafiken inte minst från Halmstad.

Fler och fler av de passagerare som reser till Stockholm med flyg från Halmstad väljer Bromma. Det är heller inte så enkelt att den trafiken kan flyttas över till Arlanda. Det finns inte kapacitet eller tillstånd på Arlanda för att ta emot all den trafik som i dag går till/från Bromma.

Tillsammans med regionstyrelsens ordförande Gösta Bergenheim har jag därför idag skrivit brev till regeringen. Vår uppmaning till regeringen är att frågan ska hanteras som en nationell angelägenhet och att besluten i Stockholms stadshus inte ska vara gränssättande.

Regeringen måste nu ta ett initiativ och säkerställa att inrikestrafiken mellan Stockholm och resten av landet kan säkras långsiktigt.

Naturbruksgymnasierna är viktiga för att förse de gröna näringarna med välutbildad arbetskraft. Antalet sökande till skolorna på Munkagård och Plönninge har de senaste åren tyvärr varit starkt vikande.

Region Halland har under flera år tvingats till ekonomiska anpassningar vilket också innebär stigande elevavgifter. Det har rimligen stått klart för många att det i längden inte är möjligt med två skolor i Halland. Vid regionstyrelsens sammanträde idag hade vi därför att ta ställning till ett förslag om samlokalisering.

Inför beslutet har ett gediget utredningsunderlag redovisats. Den första frågan man kan ställa är vad man skulle vinna på att fortsätta att utreda? Efter en omfattande diskussion bedömer jag ett en fortsatt utredning förvisso skulle kunna ge vissa svar.

Men när vi vägde för och nackdelar mellan beslut idag och mer utredning, så vägde ansvaret för att kunna ge elever och personal besked nu och ökade underskott tungt.
Ett icke beslut idag om samlokaliseringsort hade betytt att båda skolor skulle drivas fram till 2017 i stället för 2016. Det leder till en merkostnad på många miljoner kronor utöver de ekonomiska anpassningar som under alla omständigheter måste ske.

Båda skolor har rimligt goda förutsättningar för de flesta utbildningar. I ett viktigt avseende nämligen djur/häst så kan den inte flytta till Munkagård.
I och med att beslutet blev att samlokalisera till Munkagård så kommer den kompetens och anläggning som finns i Plönninge att få utvecklas i nya former. Regionstyrelsen fattade ett särskilt beslut om att uppdra åt regionkontoret att med olika aktörer pröva att ta tillvara de möjligheter som finns på Plönninge.
Antalet sökande till utbildningen är mycket lågt. I dagsläget färre än tio sökande och trenden ser inte ut att öka.

Jag tycker det var ett svårt beslut eftersom både Plönninge och Munkagård har stora förtjänster. Men vid en sammanvägd bedömning av alla fakta finner jag att det var bättre att fatta beslut idag än att bidra till fortsatt osäkerhet i en fråga som varit aktuell under lång tid.

Det återstår nu två läsår på båda skolor. Nu gäller det att på olika sätt söka möjligheter till ytterligare samverkan och utveckling i länet av gymnasieutbildningarna.
Utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens ordförande Dag Hultefors, som också deltagit i dagens sammanträde, och jag har inför dagens beslut haft en tät kontakt och vi diskuterar nu olika vägar för att se nya möjligheter framöver.

Igår var jag på ett möte i Hässleholm om möjligheterna att utveckla Pågatågstrafiken från Markaryd till Halmstad. Där finns nya intressanta möjligheter som bör undersökas närmare.

Idag deltog jag i ett mycket givande möte i Smålandsstenar med förträdare för Gislaveds kommun, Hallands Hamnar AB, näringslivet m.fl.

Det blev väldigt tydligt att det finns ett behov av att utveckla järnvägen mellan Halmstad och företagen i Gislaveds kommun och vidare norrut.

Det är bra att Hallands Hamnar AB har tagit på sig rollen att vara en regional aktör som vänder sig till näringslivet inte bara i Halland utan man jobbar mycket aktivt med det småländska näringslivet.

Järnvägen behöver förstärkas för att klara företagens behov av godstransporter. Det är dessutom viktigt av den anledningen att om godset inte kan fraktas spårbundet så innebär det att prisbilden på lastbilsgods sannolikt kommer att påverkas uppåt i brist på konkurrens från andra trafikslag.

Nu kommer aktörerna att aktivt arbeta med att hitta trafikeringslösningar för järnvägsgods som kan fungera. Det är bra för näringslivet, Hallands hamnar och tillväxtmöjligheterna i regionen.

För Halmstads dels upplever jag att vi behöver förstärka vår orientering mot Småland. Helt i enlighet med vad kommunstyrelsen kommit fram till.

Främst södra Halland och delar av västra Småland är redan en funktionell region för arbetsmarknad och näringsliv. Det ska vi förstärka på det politiska planet, inte minst genom arbetet med samarbetskommunerna i Entreprenörsregionen.

Arbetet med att ta fram ett underlag för att kommunfullmäktige i Halmstad och Varberg ska kunna ta ställning till ett gemensamt hamnbolag går in i en ny fas. Expertutredningen kommer inom kort att lämna ifrån sig sin slutliga bedömning. Den pekar på att det finns goda möjligheter att inom ramen för ett gemensamtägt bolag kunna möta framtida hamnkunder på ett bra sätt. Under en rätt lång följd av år har hamnarnas omsättning varit relativt konstant eller till och med dalat något. Men gemensamma resurser är möjligheterna sannolikt betydligt bättre.

Men frågan är större än två hamnar. Det finns ett övergripande kommunalt perspektiv som nu ska läggas till. Det handlar om hur vi på bästa sätt ska lösa ägarstyrningsfrågan, men vi behöver även se frågan ur ett samhällsbyggnadsperspektiv innan vi tar ställning.

Min bedömning är att frågan bör kunna behandlas i kommunfullmäktige innan sommaren.

Nyligen uttalade statsministern är det bör vara möjligt för människor att  i större utsträckning arbeta efter det att man fyllt 65 år. För det fick ha kritik. Kvällstidningarna fylldes av rubriker med ”läsarstormar”. Men några av Reinfeldts motståndare vågade uttrycka förståelse för att frågan bör diskuteras från flera utgångspunkter. Jag tror att fler debattörer skulle tjäna på att ta sig en titt i statistik som visar bedömda förändringar av befolkningsstrukturen.

Glädjande nog har vi anledning att tro att Hallands befolkning kommer att öka under perioden 2010-2030. Fler andra län i landet minskar. Enligt den omvärldsanalys som regionfullmäktige kunnat ta del av kommer Halland att ha cirka 344 000 invånare 2030. Det är de över 65 år som ökar mest. Ökningen är ca 39 % för dem, medan ökningen för totalbefolkningen är ca 15 %. Det är skillnader som medför att spelplanen förändras både för individer och samhället i stort. Det är dumt att bortse från detta och låtsas som om detta inte kommer att inträffa. Prognoser kan slå fel, men trenden verkar tydlig.

När Otto von Bismarck införde folkpension i Tyskland under 1800-talets sista decenium sattes pensionsåldern till 70 år. Medellivslängden i Tyskland var 45 år. Hans löften var med andra ord samhällsekonomiskt relativt riskfria vid tiden för införandet. Det behöver inte påpekas att vi idag har ett helt nytt läge då betydligt färre ska försörja allt fler. Sverige har genom beslut av en bred majoritet i riksdagen ett med internationella mått mätt robust och flexibelt pensionssystem. Tittar vi på framtida befolkningsprognoser för Halland och Sverige så tror jag att de flesta förstår att flexibiliteten när det gäller när vi ska gå i pension bör öka ytterligare. Individuella och samhällsekonomiska hänsyn talar för det. Jag ser det som en av de stora och viktiga politiska utmaningarna att ha förmågan att förstå och bemästra denna typ av frågor. Större än många av de dagliga beslut som vi arbetar med i politiken.

Det är endast 20 år till 2030. Om den befolkningsutvecklingen i Halland fortsätter att utvecklas enligt nuvarande prognoser, med bedömd sammansättning av olika åldersgrupper, så kommer kommunalskatten att öka med över 3 kronor och regionskatten med cirka 1:40 kr. Den del av befolkningen som förvärvsarbetar måste således avstå en betydligt större del av sina inkomster för att kommuner och landsting ska klara välfärdsuppdraget. Detta kommer troligen även att påverka tillväxten. Dessutom kommer behovet av arbetskraft i välfärdssektorn att öka betydligt.

För egen del tycker jag det vore på sin plats att skapa förutsättningar för en klok debatt med inriktning på hur vi ska finna rimliga och långsiktiga strategiska lösningar. Jag vill tro att finns stora möjligheter i det som sker. Men vi måste vara beredda på att tänka i nya banor.

Idag beslutade regionfullmäktige om budget och skattesatser m.m. för 2012. Debatten var relativt odramatiskt. Det blev dock lite oväntat den socialdemokratiska oppositionen som hade mest att förklara. Debatten visade att deras förslag inte var finansierat. Sannolikt var det fråga om en felräkning från (s) sida, men det är så klart inte bra för ett parti som vill göra anspråk på att ta ansvar.

För egen del talade jag under den allmänpolitiska debatten om de förändringar som sker i omvälrden. Det är nya regionbildningar på gång i Sverige. Hur det ska bli är inte klart. De folkvalda i olika delar av landet har med några undantag (däribland Halland) inte bestämt sig fullt ut.

Jag tror att staten kommer att hinna före. Den statliga indelningen kommer troligen att se annorlunda ut om några år. Det kan för Hallands del innebära att landshövdingen för vårt län inte finns i Halmstad. Det blir naturligtvis inte optimalt om den statliga indelningen skiljer sig alltför mycket från den folkvalda regionala indelningen.

Vi i Halland kan därför inte betrakta vårt regionprojekt som avslutat. Jag märker i mina kontakter, inte minst med en del småländska kommuner, att det finns ett intresse för Halland. Halland och västra Småland har i många stycken en gemensam geografisk region för arbetsmarknad och näringsliv. Det finns kraft i detta att ta vara på. Jag menar att vi i Halland ska vara aktivt öppna både för mellanregionalt samarbete och dialog om nya regionbildningar. Detta är en viktig uppgift för Region Halland att jobba med.

Halland har mer att göra när det gäller det regionala tillväxtarbetet. När det gäller turism finns det all anledning att marknadsföra Halland som en destination, snarare än att varje kommun för egen del gör sina aktiviteter. Det gäller även andra näringslivsfrågor. Arbetet med Hallands hamnar är ett bra exempel på kommunalt initivt med regional betydelse.

Jag upprepade i debatten också behovet av att undersöka möjligheterna till att låta pågatågen trafikera södra Halland.

Halland har en stor potential att fortsätta att utvecklas. Vi ska ta tillvara den goda samverkan mellan våra kommuner och samtidigt utveckla ansträngningarna att tillsammans med andra aktörer skapa ännu bättre förutsättningar för tillväxt i vår region.