You are currently browsing the category archive for the ‘Motion & Idrott’ category.

Det blev besök på ett par arenor i helgen. IS Halmias damer debuterade i Elitettan mot Djurgården på Örjans vall. Jag tyckte matchen var rätt jämn på planen, men resultatet gick åt fel håll 1-3. Jag är glad över att Halmias satsning på damfotbollen tagit laget till elitnivå. Det ska bli kul att följa under året.

Hylte/Halmstad ligger bra till nu. En övertygande seger med 3-0  i första SM-semifinalen mot Svedala bådar gott. Det som slår mig när jag besöker matcherna är alla de ideella insatserna som krävs för att fixa arrangemang av detta slag. Lotterier, fika, funktionärer, reklamskyltar ska fram och lyftas bort. Matchvärdar, speakers, hjälpredor av olika slag. Vad vore Sverige utan de ideella insatserna? Definitivt tråkigare och många människor skulle vara utan aktiviteter som är viktiga.

 

Bild

Annonser

I helgen avgjordes löpartävlingen Prinsens minne i Halmstad. Det känns som om denna tävlingen blivit ett begrepp. Efter några kämpiga inledande år för cirka tiotalet år sedan, så ligger nu deltagandet en bit över 1500 personer. Arrangemanget har utvecklats enormt när det gäller servicegrad till deltagare och åskådare.

Det är verkligen en härlig känsla att stå i startområdet. Människor lyser av förväntan. Det råder en slags positiv energi i området både bland vältränade och kanske mindre vältränade motionärer. En tävling av detta slag skapar en form av sammanhållning, som jag inte kan definiera mellan de som deltar.

Målområdet har fler och fler företags- eller sponsortält. Speakern gör ett gott jobb för att höja stämningen. Anhöriga, vänner och intresserade är så många som att vi kan börja tala om ett ”publikhav” i målområdet.

Kort sagt så är jag glad att vi har detta löparevent i Halmstad. Vi använder Halmstads naturliga förutsättningar (Prins Bertils stig) samtidigt som tävlingen är ett viktigt bidrag till at ytterligare höja Halmstads profil som idrottsstad. Halmstads Granisons IF och dess medarangörer och sponsorer har all heder av årets tävling.

Samtidigt vill jag gärna påminna om en annan fin motionstävling med lång anor. Tiarpsloppet i början av september. En pärla bland motionslopp. Vapnö IF är verkligen uthålliga med att ställa upp som arrangör.

Långberget på morgonen

I år har det varit vinter ett bra tag i Halmstad och Halland. Den lilla träning jag normalt ägnar mig åt är löpning. Men när möjligheten bjuds då kan man inte säga nej till skidor på längden. Jag tror det är den optimala motionsformen.

Under några dagar har jag haft förmånen att delta i ett längdläger i Långberget. Det är riktigt bra snöförhållanden och duktiga tränare. Lite bättre har jag blivit på att diagonala. Det finns t.o.m. tendens att jag klarar dubbelstakning och trycka till med ena benet för att få lite extra fart. Utförsbackarna ger jag mig ut i med dödsförakt.

Längskidor känns i hela kroppen. Det kräver teknik och kondition. Men det bästa är att kunna åka i fina spår. Känna den härliga luften. Även ensamheten i skogen kan vara en skön upplevelse. Det kan vara slitsamt att åka, men samtidigt härlig slitsamhet på något sätt. Någon poet borde beskriva känslan. Väl framme känns kroppen behagligt trött.

När man är på ett läger som jag varit, så träffar man dessutom roliga och intressanta människor med samma intresse för idrott och motion. Man kan smida planer på att genomföra långlopp i Kina, Australien. Det kanske inte blir av men det är roligt att prata om vid middagen.

Eller så blir det av. Nu har jag blivit peppad att trots allt anmäla mig till öppet spår. Jag ligger alldeles för långt efter med träningen, men jag förstår att man kommer långt med rätt mental inställning. En av deltagarna var Linda Andersson, som jag inte kände tidigare, men hon visar sig vara pol.sekr för (M) i Region Skåne. Linda är på väg att fixa andra året i rad med klassikern.

Hon har hotat med att sprida till alla (m)-vänner att allt annat än en fullföljd ”vasa” för min del är en kraftfull besvikelse och tecken på bristande målmedvetenhet.  Jag börjar därför fundera på om det går att anta utmaningen. Går det med så kort varsel som det nu blivit? Men en annan deltagare har endast sex-sju mil i kroppen och tänker att fixa det. Hoppas snön blir kvar i Halmstad. Då finns chansen. Jag måste stöka om i kalendern. Vi får se om jag får ihop det. Men det är helt klart att det blir Vasan 2011 som senast under alla omständigheter. Det är väl något varje svensk borde prova.