You are currently browsing the category archive for the ‘Rikspolitik’ category.

Läs gärna hela min artikel i Dagens Samhälle (2016-08-10) om behovet av att genomföra en kommunreform.

Vänta med regionreformen – börja i stället med en kommunreform. Det skulle skapa möjlighet till utvecklingskraft i flera kommuner. Regionreformen förefaller sakna både tillräckliga motiv och folkligt stöd, skriver Carl Fredrik Graf (M), kommunstyrelsens ordförande i Halmstad.

Det finns av flera skäl behov av en förvaltningspolitisk reform i Sverige. Här vill jag nämna fem av dem:

  • Arbetsmarknaden och människors sätt att bo och arbeta förändras i snabb takt. Urbaniseringen leder till en omvandling av vårt samhälle på flera sätt.
  • Digitaliseringen ställer helt andra krav och erbjuder helt nya möjligheter för offentlig förvaltning i relation till våra invånare.
  • Tillgång till kompetens i kommuner och landsting för att kunna möta människors och myndigheters förväntningar och krav ökar.
  • Den lokala och regionala demokratin behöver göras robust och involvera befolkningen på ett utvecklat sätt.
  • Framtida finansiering av offentlig verksamhet står inför stora utmaningar.

Indelningskommittén har lagt fram ett delbetänkande, som lägger förslag till ändrad regional indelning av Sverige. Fokus är på färre regioner, mindre fokus på varför och vilka nyttor det ska föra med sig.

Författaren och historikern Gunnar Wetterberg skriver i Dagens Samhälle att ”Det är arbetsmarknaden som är den viktigaste regionala strukturen i människors liv”. Jag delar den uppfattningen och beklagar därför att utredarna inte valt att tänka i andra banor än att enbart bygga sitt förslag på en förstoring av nuvarande länsstruktur.

Utredarna talar om risken för koncentration till storstadsområdena. Men hur blir det med utvecklingskraften för de större och mellanstora städerna, när vi får en regional administrativ koncentration till sex regionala centra? Den analysen saknas i betänkandet.

Är det rent av så att en kommunreform borde ha föregått en regionreform? Mycket talar för det, menar jag. Många mindre kommuner är i dag utmanade av svårigheten att upprätthålla kompetenser inom alla områden. En intressant tanke är en så kallad ”asymetrisk” kommunreform. Det betyder att alla kommuner inte behöver organiseras på samma sätt över hela landet. I stället för att få ett fåtal regionala centra skulle det skapa utvecklingskraft i flera kommuner och därmed lämna ett viktigt bidrag till möjligheten att skapa service och livskraft i hela landet.

Utredarna har fått fel förutsättningar av regeringen. Regeringen borde ha börjat med att uppdatera den statliga organisationen utefter vad som är nödvändigt i dagens läge.

Därefter tror jag att det skulle kunna följa ett givande regionalt utvecklingsarbete kring hur viktiga frågor som tillväxt, sjukvård, infrastruktur med mera skulle kunna styras.

Den föreslagna regionreformen förefaller sakna både tillräckliga motiv och folkligt stöd. Det är ingen bra början på ett förändringsarbete. Värre blir det av att den föreslagna regionreformen är tänkt att genomföras i etapper. Delar av landet omfattas formellt inte av förslaget, men påverkas likväl, utan att veta hur utredarna tänker kring konsekvenserna. Självklart borde helheten läggas fram i ett sammanhang för att skapa rimliga förutsättningar att bedöma utfallet.

Regeringen har aviserat en utredning om en kommunreform, vänta då med regionreformen. Börja med att studera hur dagens och morgondagens arbetsmarknad ser ut, gå vidare med digitaliseringen och kompetensförsörjningen. Låt frågan hur en vital lokal demokrati kan se ut komma upp på bordet.

Sammanfattningsvis: Börja med att beskriva vilka samhällsförändringar som söker nya lösningar, organisera staten efter detta, fortsätt med en begåvad kommunreform och se om det därefter finns anledning att göra en regionreform.

Annonser

Idag träffade jag villsammans med mina moderata kollegor Mikaela Waltersson och Lars Püss några företagare inom transport- och logistikbranschen.

Det var ett dialogtillfälle för ökad kunskap om företagandets villkor. Vi fick bekräftat betydelsen av det stöd som Halmstads Näringsliv AB och andra aktörer lämnar till mindre företag som vill utvecklas. Kul att det upplevs att dessa insatser gör skillnad.

För mig blev det också tydligt att kompetensprofilen idag ser annorlunda ut. Idag handlar det till exempel inte bara om att gilla att köra lastbil och vara en bra förare för att få jobb i branschen. Föraren behöver kunskaper i logistik för att kunna sköta sitt jobb på ett effektivt sätt. Det tror jag är en bild vi ska ta med oss när vi formar vår utbildning.

Det stora problemet man upplever är konkurrensen från utländska åkare som kör i Sverige med helt andra kostnadsförutsättningar. Jag förstår att man frågar sig varför utländska åkare inte ska tvingas betala trängselskatt för att ta ett exempel?

Det var också intressant att få en inblick i hur det fungerar med utländska ”underleverantörer” i branschen. Även om alla utländska åkare inte kör med förutsättningar som ser helt annorlunda ut än de som gäller för svenska, så är det ett problem. För mig är det självklart att om någon begår ett brott, så ska denne lagföras. Bara för att det är svårare att driva in avgifter eller böter så ska det inte ge en konkurrensfördel för vissa åkare.

Vi fick åter belyst betydelsen av att de sänka arbetsgifterna för unga blir kvar även efter valet.

Om detta och andra frågor som till slut landar i kommunens eller riksdagens hägn handlade detta intressanta samtal.

Jag använder denna blogg mest för att föra fram egna åsikter och reflektioner. Men jag vill likväl ge uttryck för en viss förvåning inför det som nu verkar vara ett race i uppstart om partiledarfrågan i (KD).

Självklart måste man inse att ett parti som balanserar på gränsen för att klara riksdagsspärren måste hitta vägar för att nå väljarna på ett bättre sätt. Men jag tror att man valt en väg med stora risker. Det vill säga partiet har inte valt någon väg. Det hörs inget från någon valberedning som klarar ut hur processen ska se ut.

Det är stor skillnad mot centerpartiet, vars valberedning efter kontakt med distrikten lanserade tre kandidater som alla var beredda att ställa upp. Jag håller med Göran Hägglund om att det är bra när kandidater träder fram. Det blir för det mesta tokigt att först kräva en partiledares avgång utan att veta alternativen. Tänk om det visar sig att det inte finns ett bra alternativ eller ingen som vill utmana sittande ledare. Det enda man i det läget har uppnått är att den person som kanske ändå har bäst förutsättningar blir försvagad.

Det som är viktigast är vilken politisk väg man vill välja? Det har vi inte hört talas om så mycket.

Det vi ser allt mer av i svensk politik är öppna processer kring partiledarval. Det är önskvärt och bra. Men en öppen process fordrar en tydlig struktur annars kan den leda till att vägen till ett riksting kan komma att kantas av många dikeskörningar, vilket sannolikt skadar tilltron till partiet.

Alliansregeringen avskaffade förmögenhetsskatten. Det var bra. Den gamla förmögenhetsskatten fungerande inte. Kapital drevs ur landet. De personer som hade riktigt stora förmögenheter i form av aktier i egna bolag var undantagna. Många småhusägare drabbades på ett sätt som upplevdes som orättvist och oförutsägbart.

Oppositionen har meddelat att man ska införa någon form av förmögenhetsskatt. Införandet ska motsvara cirka 4 miljarder kronor.

I dagarna har man också meddelat att man inte avser att tala om före valet hur skatten ska utformas. Vi får således inte veta om egna bostäder ska ingå i underlaget. Detta är en källa till oro för många, inte minst äldre personer med låga lån på sina fastigheter.

Det är säkrast att stödja alliansen. Då vet man att det inte införs någon förmögenhetsskatt och att man inte drabbas av att den egna bostaden beskattas ytterligare.

Socialdemokraterna är på goda grunder rädda att förlora Storstockholm. Därför lanserar man nu ett förslag som innebär att lokaltrafiken ska organisera en del av den service som kan vara intressant för människor.

Men det finns ett system med avdrag för husnära tjänster. Det fungerar. Det är populärt. Det skapar ökad makt över vardagen. Det leder till fler nya företag. Det leder till fler vita jobb. Staten gör med alla rimliga mått mätt en samhällsekonomisk vinst.

Det borde vara lika bra att erkänna att avdraget med snart en miljon användare borde få leva vidare i stället för att bakvägen införa något som påstås ge ökad servicenivå.

Om jag får hjälpa (S) lite på vägen så tror jag man skulle vinna på att erkänna RUT är ett vettigt system, vi ska låta det vara kvar. Men det enklaste för väljarna är naturligtvis att ge alliansen en röst. Då vet man att det kommer att vara kvar.

Jag noterade att det endast är Sverige, Luxemburg och Estland som har tillräckligt god ordning i statsfinanserna för att inte tvingas till sparåtgärder enligt de normer som råder inom EU.

Med Anders Borg som finansminister har den offentliga ekonomi utvecklats på ett mycket positivt sätt. Borg är ett föredöme för sina europeiska kollegor.

Med det utgångsläge som Sverige har så är framtidsutsikterna goda. Ansvartagande är viktigt för oss som arbetar politiskt idag. Nästa generation ska inte behöva ta över en ekonomi i sämre ordning än dagens. Det är en ledstjärna även för hur jag ser på den kommunala ekonomins utveckling.

Det gäller att minska de i det närmaste automatiska kostnadsökningarna som finns i den offentliga ekonomin. I nästa vecka ska kommunfullmäktige i Halmstad ta ställning till budgetalternativen.

I alliansens alternativ vet varje förvaltning vilket anslag som gäller för nästa år. Vi vet emellertid inte vad kostnaderna för oppositionens slutligen blir. Några kalkyler för 1000-kortets införande har inte redovisats.

Debatten om hushållsnära tjänster går vidare. Oppositionen är splittrad till en möjlighet som redan skapat 11000 nya jobb. Ett parti vill avskaffa rubbet. Ett annat börjar se fördelarna och vill avskaffa sedan, men inte nu. Ett tredje parti vill ändra i reglerna.

Undar om det gäller även avdrag för byggjobb?

Alliansenregeringen vill behålla en lag som både skapar nya jobb och ökar skatteintäkterna. Det tycker jag är bra.

Flera av alliansregeringens reformer har under senare år kritiserats av oppositionen. Men det är bra att oppositionen tar intryck av verkligheten och ändrar inställning.

Jobbskatteavdraget verkar numera till stora delar accepteras.

Reglerna för hushållsnära tjänster är tydligen bra trots allt, men inte på lång sikt. 

Faktum är att branschen expanderar trots lågkonjuktur. Nya företag startas, människor får nya arbeten och nöjda kunder blir fler. Därtill minskar svartjobben.

Dessutom så ökar skatteintäkterna till stat och kommun. Vad är problemet?

I dag var min kommunrådskollega Gunnel Bengtsson (C) och jag på besök hos Åsa Malmborg, som äger och driver Flitiga Liza i Halmstad. Det är ett företag som erbjuder ”tjänster som höjer livskvalitén” som hon själv uttrycker det.

Det innebär bland annat att hon och hennes fem medarbetare utför hushållsnära tjänster till kunder i Halmstad. Det var spännande att höra hur hon bokstavligen från noll och nu funger och växer som företag.

En förutsättning för företagets existens är de nya regler som alliansregeringen infört för hushållsnära tjänster. Nu är hon orolig för sitt företags framtid, eftersom opposition sagt att man eventuellt vill avskaffa det nuvarande reglersystemet.

Jag hoppas att nuvarande regler får vara kvar. Det har blivit en succé. Över 90000 användare. Staten får in mer pengar än tidigare. Enskilda människor startar företag eller får jobb i nya företag.

För snart 20 år sedan etablerades friskolor med särskilda regler. I dag är det ett naturligt inslag i vår vardag. Jag tror att skattereglerna för husarbete, dvs både städjobb och motsvarande liksom ombyggnads- och renoveringarbeten, har kommit för att stanna. Svarta jobb har blivit vita. Det är bra för alla.

Skatten för pensionärer har sänkts i år genom att grundavdraget har höjts. Jag tycker det är klokt att statsministern i veckan öppnade för ytterligare sänkta skatter för pensionärerna. Det ekonomiska läget har förbättras. Jobbskatteavdraget har haft god effekt. Det är enligt min mening rimligt att nu reducera skatten för även för pensionärer.

Vi ser även effekterna av en förbättrad ekonomi på det kommunala planet. Redan tidigare har jag aviserat att det 2011 kan komma att finnas utrymme för att sänka kommunalskatten. När vi beslutade om budget för 2010 var läget mycket svårbedömt. Vi ville inte genomföra  stora utgiftsreduceringar på grund av minskade skatteintäkter. Därav en höjd kommunalskatt.

Jag är medveten om att det 2011 ser tufft ut igen, men om vi agerar klokt bör det finnas utrymme för att reducera kommunalskatten utan att det leder till nya utgiftsminskningar i verksamheterna.